Citodon+Diklofenak=sant
Yes. Fyfasen vilken tur att det finns tyngre grejer när de vanliga värktabletterna inte hjälper mer. Eller ja jag vet ärligt talat inte om dom funkade mer än typ en dag. Slitsamma, nu känns det inte alls mycket. Förutom stickningar och sånt. Bara jag får sova utan att vakna av smärta! Så är jag glad. Och jag är glad över att pappas operation verkar ha gått enligt beräkningarna, än så länge.
Förresten så....blev det ju ingen "operation" igår. Jag var hundra procent beredd på att få lugnande, lustgas eller vad som helst. Men...det måste bestämmas innan om man ska ha det. Och det skulle jag veta? Fasen vad besviken jag blev. Och nån minut efter det blev jag nervös...och började darra lite...och darra lite på rösten...sen berättade han lite och jag kände att hjärtat bultade lite väl mycket.. Och sen frågade han hur det kändes när vi pratade om det och då blev ögonen blanka...haha herregud..
Eehhh...jaa.. Jag var ju lite beredd på att få lite lugnande innan eller så.. Så...men...aa... Sa jag.
Mm.. Aa det är ju jättebra för såna som är nervösa inför sånthär. Tyvärr går det ju som sagt inte idag då, sa han.
Näe...Näe...hehe. ..men...vad...eeh...när skulle det finnas en annan tid då? Frågade jag.
Jaa vi ska kolla...torsdag kl 15?
Aa...det låter bättre. Efter jobbet. Och jag har hunnit äta några gånger då med.
Mm, precis.
.
.
.
.
Blir ni besvikna när patienter gör såhär?
Jag var bara tvungen att fråga. Den där känslan som alltid dyker upp inom mej när sånt här händer..."Hatar dom mej nu?"
Men det blev de inte, sa dom iaf.... Hade jag vart dom hade la min värld rasat samman av denna oväntade förändring, men det är ju bara jag det.
Hej!
Kommentarer
Trackback