Muskelfest
Image by francoiskarm (License)
Fann detta fotot här i bildbanken när jag sökte på "leg", vet inte om det riktigt beskriver mitt problem men.. Jag har iaf j*vligt ont i ett muskelfäste som sitter i ljumsken. Strålar ut i framsida lår och till knäet. Detta lilla j*vla fäste smärtar ALLAN ibland. Morgonen efter frukost, när det är dags att gå upp och väcka lillen så är det värst. Upp för trappan. God DAMN! Men det är bara att lägga tyngden på dalskidan. Eller tvärtom. Jag menar hur som helst det normala benet. Gör ju det trots allt varje morgon och varje kväll så det är ju egentligen ingenting. Men sådana här tillfällen när jag varit ute på en snabb promenad, eller powerwalk som det så fint ska heta i putmun på ståckhålmska, så passar det utmärkt att göra stretchövningarna jag fick av sjukgymnasten. Det kommer vara sååå mycket bättre imorgon, men när man ligger där med begynnande sockerfall och är lite skakis och utpumpad av den lilla men ändå stora ansträngningen, då gör det tamejsjutton ont. Det kändes som att ljumsken skulle brytas(?) av och benet skulle falla i altanen som jag låg på. Ligger på sidan och lyfter upp benet snabbt och sänker det sakta. Det är nästan som en liten spärr man går över vid varje lyft och då smäller det till och hela kroppen vill upp och rädda det skrikande benet.
Det var det jag ville berätta idag. Om mitt ben. Stackars ben. Att det finns INGEN som kan ha det värre. Än mitt stackars muskelfäste.
Ormsalva på det och tack för att ni läste!
Tonårsfasoner
En kopp kaffe vid datorn och ett sovande barn!
Det är ju ett helvete att vända på dygnet när man är vuxen. Man sitter uppe till ögonen fullkomligt brinner som eldbollar under pannbenet och däckar sedan utan att veta man egentligen gjort de senaste två timmarna. Sedan vaknar man en gång vid 8. Perfekt att gå upp. Nä jag sover lite till. Vaknar vid 9. Skitttrött. Fuck it. Sover. Vaknar halv 11 och är SVINtrött men inser att dagen är förstörd, och tvingar sig upp. Kanske.
Jag som förälder lyckas väl ha någon form utav självdisciplin iallafall, jag är förvånad själv men jag lyckades komma upp vid 7 när klockan ringde idag. Och jag börjar inte jobba förän 14! Fattar ni? Kunde sovit till typ 13! Men det är inte verkligheten. Mitt barn ligger i sängen och sover, gärna till 10 om han får men han har också de tre senaste kvällarna hållt låda till ca 23. Likt en tonåring. Och det är detta jag menar. Förstår ni lyxen i att kunna sitta själv och äta en lugn frukost för att sedan förflytta sig till nästa rum och sitta med kaffekoppen samtidigt som man kan blogga lite. Ingen som klänger, kladdar, skriker, busar, snorar, bajsar, välter, gosar, skrattar....eh.. ah alltså helt enkelt ingen annan i världen än jag själv som tar min egna fulla uppmärksamhet. Förstår ni? Det är såååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå gött. Men vad som är mindre gött är ikväll when he is still going strong vid 23 igen! Föräldrarna? DÖDA. Medvetslösa. Trötta. Pajj.
Så. Dags att vända på trenden och väcka barnet. Imorgon - gå upp ännu tidigare själv och väcka barnet ännu tidigare. Ska nog fan se till att lösa detta hemska i-landsproblem!
Hur gör ni själva? Lyckas ni hamna i sådana här dåliga spiraler?
Hej sommaren 2015
Då var det dags igen. Sommaren. Är. Här! Med skräckblandad förtjusning plockar vi fram foppatofflorna och slänger undan raggsockarna. Det billiga myggnätet från Rusta klipps till i vanlig ordning och det värdelösa karborrebandet (som alltid släpper) klistras fast i fönsterfodret efter många svordomar. Med svettpärlor i pannan och på den solblekta ovaxade muschen tar vi så steget att öppna det igenvuxna fönstret och inandas friheten. Den härliga känslan varar som vanligt inte mer än 4 och en halv minut innan nysningarna kommer. Därefter den ohyggliga klådan i näsan, för att sedan vandra upp i ögonen som svullnar mer och mer ju mer man kliar. Gommen kittlar och man inser att nu har den kommit. Allergin. Den som jag återigen trodde jag skulle slippa detta år, men märkligt nog så kommer den som ett brev på posten. Varje. Jäkla. År.
Dags att gå igenom garderoben. In med långbyxor längst in. Fram med klänningar och leggings lätttillgängligt. Damma av rakhyveln. På med nya blad. Duscha. Slinta. Blöda. BLÖDA. Svid. Lida sig igenom resten av tvagningen. Glömde ta trimmern innan för att rensa bort den värsta kroppsbehåringen. Ut och torka. Se sig i spegeln. Fan. Bländande. Brun utan sol. Himla klabb. Dagen efter se ut som hejkomochhjälpmig i alla veck. Vit och bajsbrun. Gul.
Deon torkar inte. Mer svettig efter dusch än innan.
SOLEN SKINER! Ut! Kallt. Strunt i det. Av med alla kläder. Frys. Svettas. Frys. Tvinga. Låta solens strålar ömsint omfamna mig med sin oerhörda kärlek. Äntligen.
Dagen efter. Snorig. Ont i halsen. Randig. Svedd. Plåster på vaden efter rakningen.
Huttrar i soffan under filtar och kollar på film. You wish. Huttrar i soffan och försöker titta på film men springer med 5-minuters intervaller och byter blöja, hämtar vatten, skalar banan, tröstar, lagar mat, glömmer ta febernedsättande tabletter och tycker synd om mig själv.
Hej sommarn!
But first...let me take a selfie
Hej! Detta foto är taget en härlig dag som jag och Dalton hade tillsammans. Jag placerade min bakdel strategiskt vid sandlådan där solen lös med sina starkaste strålar denna vackra vårdag. Fotot är ett av ungefär 10 st som jag försökte få till så bra som möjligt i solens sken, innan jag till slut gav upp och insåg att bättre än såhär blir det helt enkelt inte. Vad Dalton gör? Han åker väl rutschkana. Eller gungar. Eller drar upp maskar ifrån jorden. Eller klättrar i träd. Inte vet jag. Hur ska jag kunna veta? Jag har ju fullt upp med att få till en alldeles perfekt selfie som framhäver mina snyggaste drag som duktig, vältränad, konsekvent supermorsa utan några som helst sprickor i fasaden.