.

Då var det dags igen. Sommaren. Är. Här! Med skräckblandad förtjusning plockar vi fram foppatofflorna och slänger undan raggsockarna. Det billiga myggnätet från Rusta klipps till i vanlig ordning och det värdelösa karborrebandet (som alltid släpper) klistras fast i fönsterfodret efter många svordomar. Med svettpärlor i pannan och på den solblekta ovaxade muschen tar vi så steget att öppna det igenvuxna fönstret och inandas friheten. Den härliga känslan varar som vanligt inte mer än 4 och en halv minut innan nysningarna kommer. Därefter den ohyggliga klådan i näsan, för att sedan vandra upp i ögonen som svullnar mer och mer ju mer man kliar. Gommen kittlar och man inser att nu har den kommit. Allergin. Den som jag återigen trodde jag skulle slippa detta år, men märkligt nog så kommer den som ett brev på posten. Varje. Jäkla. År.

Dags att gå igenom garderoben. In med långbyxor längst in. Fram med klänningar och leggings lätttillgängligt. Damma av rakhyveln. På med nya blad. Duscha. Slinta. Blöda. BLÖDA. Svid. Lida sig igenom resten av tvagningen. Glömde ta trimmern innan för att rensa bort den värsta kroppsbehåringen. Ut och torka. Se sig i spegeln. Fan. Bländande. Brun utan sol. Himla klabb. Dagen efter se ut som hejkomochhjälpmig i alla veck. Vit och bajsbrun. Gul.

Deon torkar inte. Mer svettig efter dusch än innan.

SOLEN SKINER! Ut! Kallt. Strunt i det. Av med alla kläder. Frys. Svettas. Frys. Tvinga. Låta solens strålar ömsint omfamna mig med sin oerhörda kärlek. Äntligen.

Dagen efter. Snorig. Ont i halsen. Randig. Svedd. Plåster på vaden efter rakningen.

Huttrar i soffan under filtar och kollar på film. You wish. Huttrar i soffan och försöker titta på film men springer med 5-minuters intervaller och byter blöja, hämtar vatten, skalar banan, tröstar, lagar mat, glömmer ta febernedsättande tabletter och tycker synd om mig själv.

Hej sommarn!