.

Hello.

Jag satte mig här för jag hade en sån redigt bra grej i mitt huvud som jag tänkte skriva om. Precis nyss så bad V mig om att ge mig hans telefon, och sen frågade han nåt. Tror ni jag kommer ihåg den där skitbra saken jag skulle skriva om eller? Jädra guldfiskminne.

Nu sitter jag iallafall i soffan framför teven där Rapport är på. Mitt favvoprogram. Näe kanske inte, men en av de få programmen som är värda att överhuvudtaget slå på teven för att titta på.

Tänk vad gammal man börjar bli. Eller vuxen kanske. De program jag verkligen sitter och ser på är Rapport och Go´Kväll. Rapport för att det är på en bra tid på kvällen och Go´Kväll för att reprisen alltid går vid 05.40 när jag sitter och äter frukost. Lite morgonmys med Pekka Heino är ju inte fel.

 

 

Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva. Det var det dom pratade om nu på Rapport, att din blogg kan bli kapad. Det vet man ju såklart redan men tänker väl som alla andra vanliga människor att "det händer inte mig" för att skydda sig själv från ångest och panik eller nåt. Det är ju väldigt bekvämt att inte oroa sig. För oftast händer inte sånt där en själv. ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖHHHHHHHHHHHHH.

Så dum man är egentligen. Dags att vakna.

Nu vet jag inte alls grunderna på det där "sploggandet" som den där Matilda blev utsatt för. Men det var iallafall ett företag som sysslar med SMS-lån (urk) som lyckats tränga sig in i hennes blogg och tydligen ta över den(?) för att självklart göra reklam för företaget. Och för att spela henne, alltså en falsk Matilda, och skriva om hur bra det där var och rekommendera andra till att köpa deras tjänster. Vilka rövhål. Så kan det gå. Det är väl att jämföra med Facerape, man har väl glömt logga ut från någon dator. Eller råkat klicka i att man vill "spara lösenordet på den här datorn" utan att hålla ögonen öppna.

Usch nu blev jag irriterad för att jag inte fick något svar på HUR detta kunde gå till. Men det kan man väl räkna ut. Hade bara vart gött att höra henne säga något i stil med "Jag satt och bloggade på datorn i skolan, ska jag behöva va rädd för att någon snor min blogg bara för jag har mitt födelseår som lösen?....eller ah..oj.. nämen typ det är ju inte kul att inte känna sig trygg på en offentlig plats...eller så.."

Nu ska jag byta lösenord. "Tihi"

 

 

Kom på en till grej.

Jag har en...aa vi är ju inte vänner alltså, men vi gick i samma klass några år från att vi var 5-6 år. Jag har henne på facebook. Hon har skrivit lite speciella uppdateringar den sista månaden och även lagt upp en bild från ett sjukhus. ´Man har ju fattat att det vart något men jag pratar ju aldrig med henne annars så jag har liksom inte brytt mig om att skriva något nu heller. Men så tillslut kom det. FUCK CANCER stod det en dag skrivet av henne. Och att en 3 månaders lång kamp började då. Fan, tänkte jag. Inte en till. Vi är inte nära anhöriga på något vis, men ändå kändes det som att det....liksom kom ännu närmare en...igen!? Och hon är lika gammal som mig. Helt sjukt. Hur?

Sen dess har jag följt hennes blogg, hon skriver om vad hon känner och hur det går till och att hon börjar tappa hår. MEN. Att prognosen ser jättebra ut, och den hade inte spridit sig alls. Lymfom hette det. Mitt i den förskräckelse man kände där ett tag för att folk överhuvudtaget får cancer och särskilt vid så ung ålder, så blev jag på något sätt glad ändå. För det var så fint att se att en människa sa att hon skulle klara det, och att hon kommer bli frisk. Att tappa hår är jobbigt men det spelar ingen roll, så länge man får bli frisk. Tre månader är långt, men det är bara tre månader på resten av livet! Hon kommer aldrig mer ta något för givet.

Sånt blir man glad av att läsa.Tänk om man hade kunnat få se en sådan människa.

 

Tänk om det hade varit på det sättet för pappa. Tänk om man hade fått höra hans tankar. Men det är annorlunda. 22 år och 61 år. Han hade ju hunnit med det mesta. Det har jag inte gjort på långa vägar än. Men han hade viljan, länge! Och det var fint att se, när han berättade om det han skulle göra sen. Med växthus på baksidan och lägga nya stenar på uteplatsen.

Men det ska vi fixa åt dig nu! Det kommer bli bra.

 

Hur bra går det här då? Aja, jag sa ju att jag bara skulle skriva när jag hade något kul att skriva. Eller kul..men något överhuvudtaget som eventuellt kan vara läsvärt. Är ni några som hittat tillbaka hit förresten? Har ju inte direkt gjort någon reklam för min väldigt sällan uppdaterade dagbok. Då ska vi se.

Sen sist har jag.. Virkat? Hepp. Stickat? Hepp. Målat? Hepp. Städat? Hepp. Promenerat? En gång. Lekt med barn? Lite. Shoppat? Hepp. Druckit kaffe? Ha. Fotat? Hepp.

 

Så, vad har jag gjort? JOBBAT. Jobbat. Sovit. Ätit. Jobbat. Vilat. Handlat mat. Sovit. Jobbat. Frusit.

Hehe nolifer.. Men det blir nog ändring på det någon gång.

 

Skit i det nu, nu ska jag berätta om idag!

"Idag står det shopping på schemat" som många statusuppdateringar ser ut vid löningshelgen. Vi får la se hur det går. Det tar ju emot att åka till stan vanligtvis, men idag får jag med mej kusinen så det blir nog skoj. Jag har skrivit en lista på vad jag ska titta efter också, jag brukar vara rätt duktig på att handla nästan bara det då.

Eftersom man förmodligen kommer frysa ringmuskeln av sig så blir vinterjacka, vinterstövlar, vantar och halsduk. Och påvägen in ska jag fjäska för en duktig karl så han kan switcha mina däck till vintersulor! Så kanske man slipper glida i sidled på 3 kilometarn till Sandhem sen. Så, första stoppet blir D-torp, lasta in vinterdäcken, nästa blir om E ska följa med, sen J i Mullsjö, sen Haga, and then... several hours of fun and exciting shopping for my heart and soul. Eller nåt. Herregud vi skulle ju på bio med. OKEY THIS IS TO MUCH FOR MY BRAIN. Jag gissar på att jag kommer däcka vid det laget såatte..