.

Nu är det en helg för alla våra helgon där ute. Visserligen för de som är helgonförklarade, men that was a long time ago. Och dessutom är pappa typ helgonförklarad av mig.

Vi var på minnesgudtjänsten i kyrkan först. Det var ganska mysigt där inne, massa ljus och fin stämning, men det är och kommer tyvärr alltid ligga mycket sorg i luften där inne. Såklart har jag inte kännt det innan, när man varit där på skolavslutningar och dop och dylikt. Men efter pappas begravning så kan jag inte riktigt gå in där utan att tänka på honom direkt. Så kommer det vara framöver nu, men det är det nog många som delar tillsammans med oss. Den känslan.

På kyrkogården var det fantastiskt fint. Mörkt ute och massor av tända ljus, helt otroligt vackert. Varenda grav. Och askelunden såg ut som ett litet berg av massa ljus som glimmade. Alltså...det var verkligen så vackert. Inte bara det man såg med ögonen utan det man kände, det här med att man delade sorgen med så många helt plöstligt. Eller helt plötsligt... det var ju så många där just ikväll och man visste att de var där av samma anledning som en själv.

Från och med nu blir det kyrkogården varje år denna helgen, som en tradition. Det var en fin upplevelse.